Till minne av...
Tyckte den var ganska fin för att vara skriven av en liten tjej på tio eller elva år.
Kom fram mycket känslor nu såhär när jag läste den men det är väl så när man älskar någon som går bort!
Farfar Du sover så fridfullt där Du ligger, slut är Din smärta och oro.
Du har vandrat till andra sidan, där Min mormor och många många andra väntar på Dig.
Om jag varit med Dig i Din sista stund,
skulle jag viskat kärleksfulla ord i Dina öron och bett Dig ge de en stor kram från Mig.
Framförallt till Min mormor.
Jag glömmer aldrig när Jag vaknade på morgonen av att telefonen ringde.
Kände direkt att något var fel, när Pappa hoppade i kläderna och for iväg med bilen.
Sittandes av oro i Mitt rum Min säng, det var fruktansvärt att ingenting veta, vad som var fel.
Drömmer för Mig var alltid att följa Dig dit.
Att sitta och titta på sakerna Du gjorde var underbart, och det glömmer Jag aldrig.
Du är den enda Jag tänker på när Vi närmar oss kurvan,
innan Vi svänger in på gården.
När Jag sitter där på verandan där Du alltid brukade sitta tidigt på morgonen, med Din kopp i handen.
På begravningen la Jag en röd ros på Din kista,
full av kärlek och tacksamhet för den korta stund Vi fick tillsammans.
Jag kunde inte gråta då, för Jag förstod inte att Du verkligen var borta.
Du finns för evigt i Mitt hjärta och alla de människor Du berört.
JAG ÄLSKAR DIG FARFAR